Menlöshet
Huvudvärken är ett faktum efter en natt enbart bestående av vridande och vändande, helt utan minsta tillstymmelse sömn.
Visserligen gör det inte så mycket då jag vare sig har några måsten, förpliktelser eller direkta tider att passa.. ...Men som jag önskar att det vore annorlunda.
Tillståndet kan för tillfället bäst beskrivas som frustrerat, när man känner hur orken börjar återvända samtidigt som ångesten över all tid som spillts tilltar. Att slitas mellan hopp och förtvivlan med en dominerande underliggande känsla av att allt är försent.
28 år - snart 29, singel, utbränd, barnlös, misslyckad och arg.
Med det i gnagande ångestladdad åtanke - hur sjutton ska man då kunna känna någon mening med att fortsätta alls?